Det är tufft att leva!

Det är tufft att leva!

Det har varit så mycket som ätit upp min energi de senaste åren. Den jobbigaste biten har nog varit att jag vantrivits så på mitt arbete, samt att jag gick in i väggen pga att jag la för mycket energi och tid på det ideella arbetet på brukshundklubben. Det finns även några mer personliga grejer som jag inte vill skriva om publikt, som fått mig att må dåligt.

Jag har förlorat flera vänner på vägen, det är svårt att förstå hur en människa som är deprimerad fungerar, speciellt när jag själv inte förstått hur illa det varit. Så idag är jag rätt ensam, tyvärr. Jag har aldrig varit bra på att skapa vänskapsband och svårare verkar det vara ju äldre man blir.

Idag känns det ändå som jag är på banan igen. Jag har sagt upp mig från mitt arbete och börjat plugga. Så nice :). Har inte saknat jobbet en enda dag ännu! Tråkigt bara att en del tycker att jag är helknäpp som gjort detta! Varför är det så svårt att förstå att jag vill förändra mitt liv?

Jag försöker bli bättre på att avsluta saker som jag påbörjat och jag försöker hitta tillbaka till glädjen att träna hund. Försöker även hitta nya intressen för att få lite energi och glädje.

Valet att börja plugga har ju gjort att jag fått välja bort andra saker, så som att skaffa en hund till tex. Det är ju tråkigt, men jag vill må bra och det var den vägen jag valt nu som återstod, då jag inte fick det arbete som jag hoppats på och mitt nuvarande arbete inte var något alternativ längre.

Men det är ju så här i livet, man gör val, ibland bra val, ibland sämre val, ibland nödvändiga val. Jag vill må bra och därför är detta nödvändigt för mig!

Livet kommer bita mig i häcken många gånger till, det vet jag. Men jag har lovat mig själv att försöka att inte oroa mig allt för mycket över framtiden, att leva nu och här och försöka göra det bästa!

Dags att skärpa till sig...

Alla kilon utom 4 är tillbaka. Fan, jag blir så besviken på mig själv! Försöker med LCHF, men är ju så förtjust i potatis och spaghetti, så jag vet inte hur jag ska fixa det den här gången...

Det finns mycket som jag skulle behöva fixa i mitt liv, men vet inte hur jag ska börja och i vilken ordning jag ska ta allt. Det där med att bli mera handlingskraftig har jag inte lyckats med ännu. Känns lite hopplöst....

Två år sen jag bloggade här =)

Då var jag lycklig och glad och hade gått ner en himla massa kilon och bla bla bla. Idag två år senare är en massa av de kilona tillbaka och jag är ganska olycklig....

2013 har varit ett riktigt jobbigt år, så jag hoppas att 2014 blir ett mycket, mycket bättre år.

Om några dagar får jag svar på de prover jag lämnade på vårdcentralen före jul. Hoppas de visar något som går att bota. Det är lite jobbigt att gå omkring och tro att jag typ ska dö imorgon eller så....

På väg någonstans

En konstig känsla far runt i kroppen, en känsla av rastlöshet, otålighet och frustration. Men ändå är jag glad och mår bra! Det är en riktigt skön känsla!

Jag har haft ett mål i år när det gäller mig själv: att gå ner i vikt! 16 kilo mindre visar vågen, det är 3 kilo kvar. Men jag är rätt nöjd som det är, så vi får se om jag tänker försöka få bort de där sista kilona med. men jag har lyckats! Det är jag stolt över!

Jag fick en fråga om vilka 3 egenskaper jag skulle vilja ha utöver de jag redan har och kom fram till följande:

• Jag skulle vilja vara mera modig
• Ha mera tålamod
• Vara mer strukturerad och handlingskraftig

Nedan har jag två saker som jag ska göra för att återfå en del av mitt mod

Jag har bestämt mig för att köpa en ny cykel. En cykel som jag kan ta mig fram i skog och mark med, då cyklat är något jag alltid gjort tidigare i mitt liv. För ca 6 år sen vurpade jag ordenligt, bromsade med fram- istället för bakbromsen och for med huvudet före över cykeln. Fick en riktig lårkaka och så kunde jag nästan sätta in en piercing i underläppen, eftersom det nästan gått hål rätt igenom. Denna vurpa har fått mig att bli osäker och nästan lite rädd för att cykla. Så jag har hållit mig till oväxlat med fotbroms, men det är inte kul i skogen, det krävs mer än så där! Så därför har jag bestämt att jag ska köpa en cykel och övervinna den rädsla som jag känner!

Jag har också blivit mer rädd för vatten, det gäller väl egentligen mest sjö och hav och det vet jag egentligen inte riktigt hur jag ska komma till rätta med. Men om jag börjar simma i bassäng och tränar upp min simteknik och kondis, så kanske jag känner mig säkrare även utomhus sen. Jag är i och för sig mest rädd för sjögräs! Det är nog svårare att komma över. =)

Tålamodet kommer nog tillbaka så småningom. Det behövs när man tränar hund och även när man har tonåringar, så jag hoppas det.

Strukturerad och handlingskraftig, jag skulle vilja få mera gjort i mitt liv, i mitt hem. Vara mindre lat och lite mera ambitiös! Undrar hur jag ska lyckas med det ;).

Nu är funderingarna och tankarna slut för ikväll. Min datortid är slut även den, då sonen står och trampar bakom ryggen på mig =).

 Idag får ni ett litet citat från Christopher Robin, Nalle Puhs vän:

"Kom ihåg: Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår!"

Dags för önskelistan!

Kära Tomten!

Jag vet att jag är sent ute och att jag inte varit snäll hela året. Men jag gör ett försök ändå och hoppas att du inte hunnit till bokstaven B som mitt efternamn börjar på.

1. Ett nytt golv i köket
2. En hund
3. Elektrisk fotvärmare, finns på Elgiganten. Det är som en liten påse med teddyfoder och värmeslingor i, en kontakt in i väggen och voila - fötterna blir varma!
4. En träningsväst (du glömde den förra året)
5. En smartphone, nu går det knappt att ringa på min gamla telefon, så nu måste jag ha en ny. Eller man kanske skulle testa att leva livet utan telefon. Undrar hur det skulle gå?
6. Kläder i alla dess former =). 15 kilo har försvunnit sen i somras så garderoben passar inte längre
7. Nya glasögon
8. Snälla och hjälpsamma barn... (okej, jag förstår, du kan inte fixa allt!)
9. En rik man... (okej, jag förstår, du KAN inte fixa allt!)
10. En nyare bil, gärna en kombi, så att vi kan åka i den hela familjen, inte bara jag och hundarna
11. En husvagn, så att jag kan börja öva inför min flytt om några år, när ungarna flugit ur boet

Det var väl allt för det här året!

God Jul Tomten, hoppas vi ses på julafton.

Hälsningar Ann

Bloggandet går i perioder =)

Just nu verkar jag vara inne i en ickebloggperiod. Men för att ni inte ska glömma bort mig helt så får jag väl damma av tangentbordet och skriva några rader =).

Det händer inte så mycket just nu, utan dagarna rullar på och fort går det också. Om 22 dagar är det julafton. Det är snart dags för tomtarna att komma på besök, så att vi hinner njuta av deras närvaro innan julen är slut =).

Imorgon är det dags för julbord med vännerna på Haninge Bk, det är alltid lika trevligt. I år håller vi till på Årsta Slott! Det ska bli riktigt gott!

Min viktminskning består just nu i att pendla mellan 68 och 69 kilo. Men jag kan ju heller inte påstå att jag anstränger mig så där jättemycket för att minska i vikt. Jag gör något tappert försök med jämna mellanrum. Det innebär oftast att jag minskar från 69 till 68 kilo och sen när min inspiration försvinner, så går jag upp till 69 kilo igen =). Men det gör inte så mycket. Jag tycker att det är så häftigt att jag lyckats gå ner så många kilon som jag gjort, utan att anstränga mig nämnvärt!

Nalle Puh får äran att avsluta idag:

Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre.

 

Ett problem....

.... men ett rätt okej problem, faktiskt! Jag insåg idag att nästan alla mina kläder är för stora!

Jag har ju 5 kilo kvar att gå ner och vill inte köpa nya byxor just nu, men jag har ju liksom inget par som passar. Det är tur att jag har arbetskläder på dagtid, men häromdagen konstaterade jag att de också blivit lite stora. Jackan ska föreställa storlek small, men den är alldeles för stor idag. De byxor jag har var för små när jag fick dem, det hade blivit felpackat, men jag behöll dem ändå, då jag hade två par till i rätt storlek. Men de som var för små då, är idag nästan för stora!

Borde ta mig tid att handla kläder, men då det aldrig har varit ett intresse för mig, så har jag svårt att ta mig i kragen. Men jag måste väl.......

Idag när jag vägde mig, så visade vågen 68,3 kilo. Wow, säger jag bara! Jag ser ju och känner att jag blivit smalare och jag tycker att jag har minskat i vikt i lagom takt, men ändå hänger inte hjärnan med riktigt. Jag förstår inte att jag faktiskt lyckats!

14 kilo har jag gått ner sen i april. Men egentligen började jag inte minska ordentligt i vikt förrän i slutet av juni. Jag började lite mer seriöst med LCHF kost i mitten av juni, då vägde jag 81,2 kilo.....

Nu har jag som sagt 5 kilo kvar att bli av med. Jag stannade upp i viktminskningen när jag vägde 70 kg. Då började jag slarva med maten igen och åt både pasta och pommes frites och även godis! Trots detta började jag återigen minska i vikt efter ungefär en månads slarv. Det fick ju mig att bli lite mer motiverad så nu försöker jag äta LCHF kost igen. Bara 5 kilo!!!!!!!!! Så häftig känsla. Jag har inte vägt så här lite sen någongång i början av 90-talet!