Åh, vad jag älskar....

... den där känslan som sprider sig i kroppen under ett litet ögonblick, när man inser att man är lycklig just då, just där!

I morgon är det måndag och jag ska väga mig... det har varit lite stiltje på viktnedgångskurvan, men nu tror jag att jag är på rätt väg. Satte i och för sig i mig TVÅ portioner Broccoli- och falukorvsgratäng idag. Den andra portionen var morgondagens lunch! Men det var så himla gott, att jag kunde bara inte låta bli att ta den också =).

Helgen har varit riktigt härlig, soligt och fint både lördag och söndag. Hundträning och skogspromenader båda dagarna! Ibland känner jag mig extra nöjd med mig själv!

Lite mindre

...det har jag blivit sen förra veckan :-).

Veckans vikt:      71,7 kg     -0,8 kg

detta trots att jag syndat med kebabtallrik och lite vin i helgen! Det värsta var väl att det inte var så himla gott med kebab trots allt, jag har ju suktat och längtat efter en sån sen jag började äta LCHF-kost =/. Men då vet jag ju det till nästa gång, om jag skulle få för mig att äta det igen =).

Var på bio och såg Jägarna 2 i helgen. Vill ni se en bra film, så rekommenderar jag den. Jag tycker den var jättebra. Älskar Rolf Lassgård och Peter Stormare, även om den senare inte spelade en särskilt sympatisk roll. Han var riktigt obehaglig faktiskt!

Halkat av banan lite...

...september månad är inte en rolig månad i mitt liv och jag känner att jag halkat av banan lite. Jag kämpar för att komma tillbaka på rätt spår, men det är inte så enkelt. Det är inte bara gamla sorgliga minnen efter min mammas sjukdom och bortgång som gör sig påminda den här tiden, jag har även väldigt jobbigt med min ena son, vi är inte världens bästa vänner för tillfället och bråkar mycket. Inte nog med det, jag har fått lite annorlunda arbetstider, den långa, lediga tiden jag hade på dagarna förut, har reducerats och jag hinner inte med att träna hund och träffa mina härliga träningskompisar i den utsträckning jag gjorde förr. Det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten!

Jag försöker hitta en rytm och ett sätt att leva, anpassat efter hur mina arbetstider ser ut idag, vilket har resulterat i att hundträningen fått stryka på foten. Jag är hemma vid 18-tiden på kvällarna och då ska jag, barnen och hundarna äta, sen ska det diskas och fixas här hemma. Energin räcker inte till att träna dem på kvällstid, tyvärr.

Funderar på att byta jobb, men då måste jag betala någon för att ta hand om mina hundar på dagen. Det är ju den stora fördelen med mitt jobb, jag hinner hem och gå ut med dem mitt på dagen, även om de inte får lika mycket tid som förr.

När jag börjar grubbla, så grubblar jag ordentligt och är inte så jättesocial. Måste man förklara sig för sina vänner då? Eller är det okej att dra sig undan lite och ladda upp sig och försöka hitta tillbaka? Får man välja vilka man umgås med, eller blir de man väljer bort för stunden sårade då? Jag är inte så bra på vänskap, men kämpar på så gott jag kan! Hoppas ni har överseende med mig, det här är något jag inte kan styra över! Det är ett minne som ligger i kroppen och gör sig påmint även fast jag inte vill det!

Jag är nöjd...

...med att jag lyckats gå ner lite till i vikt den här veckan. Men jag ÄR inte färdig ännu!!!!

Jag vill kunna köpa ett par byxor som sitter bra över hela kroppen, inte köpa ett par i den storlek som passar för min mage, de blir 20 cm för långa (minst) och sitter så illa över rumpan och låren. Därför tänker jag fortsätta min viktminskning! Oavsett vad vissa tycker... Det är avundsjuka, jag är helt säkert på det nu.... tråkigt när jag trodde att vi var bättre vänner än så....

Veckans vikt:   72.5 kg     -1,3 kg från förra veckan

Dagens ordspråk: Behandla andra som du själv vill bli behandlad

Over and out för denna gång.

Varför ska inte jag få vara nöjd för?

Träffade några gamla kompisar häromdagen och de kommenterade att jag gått ner i vikt. När jag berättade att jag hade ca 10 kg till att gå ner så fick jag genast höra att:

det behöver du inte göra, du är fin som du är nu
du kommer ju att försvinna
osv.

Varför säger folk så? Är det avundsjuka? Tanklöshet?

Gårdagens synder

..i trafiken. På en enda körning lyckades jag med följande:

1. Köra på bussgata
2. Köra mot rött ljus på bussgatan, då den endast slog om till grönt för bussar
3. Köra mot färdriktningen på ett ställe, fick hjärnsläpp, tack och lov var det ingen mötande trafik då
4. Kört för fort (det är väl ett konstant beteende i och för sig)

ibland blir det inte riktigt som det ska, helt enkelt. Hatar att köra bil i den här stan när de håller på med alla vägarbeten och folk gör allt för att hitta andra vägar till jobbet, när tunnlarna stängs igen pga för mycket bilar. Då väljer de MINA vägar!!!! Ogillar skarpt!