Halkat av banan lite...

...september månad är inte en rolig månad i mitt liv och jag känner att jag halkat av banan lite. Jag kämpar för att komma tillbaka på rätt spår, men det är inte så enkelt. Det är inte bara gamla sorgliga minnen efter min mammas sjukdom och bortgång som gör sig påminda den här tiden, jag har även väldigt jobbigt med min ena son, vi är inte världens bästa vänner för tillfället och bråkar mycket. Inte nog med det, jag har fått lite annorlunda arbetstider, den långa, lediga tiden jag hade på dagarna förut, har reducerats och jag hinner inte med att träna hund och träffa mina härliga träningskompisar i den utsträckning jag gjorde förr. Det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten!

Jag försöker hitta en rytm och ett sätt att leva, anpassat efter hur mina arbetstider ser ut idag, vilket har resulterat i att hundträningen fått stryka på foten. Jag är hemma vid 18-tiden på kvällarna och då ska jag, barnen och hundarna äta, sen ska det diskas och fixas här hemma. Energin räcker inte till att träna dem på kvällstid, tyvärr.

Funderar på att byta jobb, men då måste jag betala någon för att ta hand om mina hundar på dagen. Det är ju den stora fördelen med mitt jobb, jag hinner hem och gå ut med dem mitt på dagen, även om de inte får lika mycket tid som förr.

När jag börjar grubbla, så grubblar jag ordentligt och är inte så jättesocial. Måste man förklara sig för sina vänner då? Eller är det okej att dra sig undan lite och ladda upp sig och försöka hitta tillbaka? Får man välja vilka man umgås med, eller blir de man väljer bort för stunden sårade då? Jag är inte så bra på vänskap, men kämpar på så gott jag kan! Hoppas ni har överseende med mig, det här är något jag inte kan styra över! Det är ett minne som ligger i kroppen och gör sig påmint även fast jag inte vill det!